a broken heart can't be that bad
Puh! Söndagen var intensiv för mitt hjärta. Fotbollsmatchen gjorde så att jag fick slaganfall efter slaganfall där vid sidan av planen. När jag kom hem såg jag fram emot att krascha i soffan och kolla Argentina - Mexico, men tydligen var jag trött, för jag somnade till och missade störra halvan av första halvlek. Illa.
Jag ångrar att jag inte följde med till Dalarna igår också, jag hade behövt få en glimt av Tillman. Det hade nog gjort oss båda gott. Dock har jag bjudit hit kvinnan så jag får umgås med henne på riktigt. Vi behöver alltid flera timmar att prata så det tar tid när vi ska prata igenom allt som hänt och vrida och vända på allt och ingenting.
Jag börjar tro att pappa har extremt rätt om mig också. eller egentligen har jag nog alltid vetat, men inte velat erkänna. Jag har en sjukligt svag karaktär när det gäller mig själv. Jag sätter alltid upp mål, men jag är så otålig att jag aldrig hinner nå dom, men ändå vill jag alltid ge mig själv belöningen. Alltid vid denna tiden på natten blir jag extra motiverad till att sätta mål. Även om målen gäller så lite som att imorgon ska jag gå upp tidigt och träna, eller så stora mål som vad jag ska göra med mitt liv och hur jag ska leva det. Jag faller alltid tillbaka, alltid. Inga undantag där inte. Jag måste stärka karaktären och bli en "doer". Som George O'Malley skulle ha sagt. En som gör det också. Inte bara drömma stora drömmar, utan verkligen försöka. Det är ju ingen annan som skulle göra det för mig, så jag måste ju göra det själv. Det är bara att ligga i. Mmh, det är det!
Jag ska börja ta vara på motivationen, jag måste uppfylla vissa krav innan jag kan belöna mig med den högst betydelsefulla tatueringen som jag bara måste göra. Men jag kan inte ta den innan jag uppfyllt målet. That's it! 
once upon a time I didn't give a damn.
Den slutade lite fint här vid datorn. Jag beklagar mig lite fint inför mamma om mina blåsor och ryggont. Det är dock värt det, för känslan för fotboll har mirakulöst kommit tillbaka, kan bero på VM och kan bero på att jag spelat fotboll fyra dagar i sträck. Det kan även bero på pepptalket jag fick av Morten häromkvällen, att tränga undan alla andra känslor och saker som tynger ner en och gå ut på planen och bara fokusera på bollen och mina kompanjoner!
Men nog om fotboll!
Vad annars pågår i mitt liv? Inget. Det kan låta lite mediokert. Men i och med allt med studenten så är det så fruktansvärt skönt att bara kunna slappna av och känna lite livstecken! Studenttiden gick alldeles för fort och jag hade så oerhört kul under den tiden med allt härligt folk. Hjärta på dom!
Jag säger bara att det kan inte bli mer sommar än vad det är nu. Grilla, jordgubbar, öla - frihet vart man än vänder sig. Jag är en livsnjutare - BIG TIME! :)
dagen då det blev kul igen.
Jag hade nästan glömt bort hur skönt det var att komma hem efter en lyckad fotbollsmatch och bara njuta av att segern blev inkammad till oss. Känslan är underbar. Suget efter fotboll återkommer så sakterliga, men säkert. Fotboll är ju sommar, sommar är fotboll. That's it! Nu njuter jag mest av att det är dubbelavsnitt av Sex and the city så jag har något att glo på här på kvällskvisten, imorgon ska jag njuta av solen, för en gång skull.
Samt spela lite fotboll på kvällen - kul. Planerna inför midsommar är klara (otroligt skönt, för det brukar jag aldrig ha någon koll på vad som sker). Det blir en äkta svensk hemmafest med grill om man vill, det är vad jag kallar UNDERBART. Lördag bjuds det på riktigt bra underhållning på bryggan, så får nog som sagt bli två dagars. Har la varit nykter RENT för länge nu ;) haha!
so long suckers! 
.. och minns vad man har känt.
Ja, det är okej att falla som ett korthus i vinden ibland. Det är okej att rasa samman, så länge man är stark nog att plocka ihop sig själv och ta sig samman och gå vidare. Alla hamnar i dessa svackor förr eller senare. Vissa oftare än andra. Jag vet hur jag ska göra för att komma ur dalarna, tack och lov. Hade jag inte vetat hur jag skulle göra hade jag till slut blivit galen. Men någonstans i bakhuvudet finns det dock alltid kvar så länge man inte bearbetar det. Jag är expert på att fixa det för stunden, som ett litet bamseplåster på ett stort skärsår ungefär. Det håller inte så länge! Det hjälper lite grann, men hjälper inte i längden.
Att tillåta sig själv falla är en konst i sig. Det är bättre att falla en gång hårt och resa sig än att vara allmänt låg för jämnan. Kom igen nu Anki, sopa ihop dig och njut av sommaren :)
Josh Groban - You are loved :)
Don't give up
It's just the weight of the world
When you're heart's heavy
I, I will lift it for you
Don't give up
Because you want to be heard
If silence keeps you
I, I will break it for you
Everybody wants to be understood
Well I can hear you
Everybody wants to be loved
Don't give up
Because you are loved
Don't give up
It's just the hurt that you hide
When you're lost inside
I, I will be there to find you
Don't give up
Because you want to burn bright
If darkness blinds you
I, I will shine to guide you
Everybody wants to be understood
Well I can hear you
Everybody wants to be loved
Don't give up
Because you are loved
You are loved
Don't give up
It's just the weight of the world
Don't give up
Every one needs to be heard
You are loved
gammal och gaggig, jotack.
Sen var det väl inget mer jag ville ha sagt? nej, det var ju inte det! en vemodig lördag, allt annat än perfekt, men idag är en ny dag, och inte vilken dag som helst. En dag då Änki Spänki får det hon helst av ALLT vill ha, JORDGUBBSTÅRTA! mumma på den! :)
från och med Du.
Aja, måste jobba lite innan jag kan flytta och utbilda mig :) Men jag vet iallafall vad jag vill, det är mer än vad många andra vet! :]
Idag drog det iväg till Töcksfors och sen ut i skogen till Sonja. Närmare bestämt Östervallskog eller Strömmer eller vart jag nu höll hus! Vi kom iallafall fram till där i solen vid sjön att vi INTE kan klaga på någonting just nu. Vi lever livet, och tystnaden som ligger omkring en just nu är faktiskt riktigt skönt. Studenten kom i precis lagom tid om man säger så! :)
Har även hunnit med att träna och kika på sötnosarna till valpar hos Kattis & Terje. I'm dying! Hur söta får man bli? Jag vill ta med alla åtta och bädda ner i sängen och gosa med. Alldeles babymjuka och helt enkelt dyngsöta!
Nej nu får det bli säsongsavslutningen av Greys, sen bäddar jag nog ner mig själv (:
Puss & kram skumbanan / a.
Det enda jag kräver numera är galenskap och spontana ryck, speciellt festivalen vore grejer :)
FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN! :D
MINA FINA FLICKOR PÅ FLAKET :)
En riktigt glad klass :) SA 3! SJUNG OM STUDENTENS LYCKLIGA DAG! 
fyra och tre fucking år har vi klarat, kära kusin vitamin :)
Åh, tack för dessa underbara år av både glädje, sorg och lycka! (:
....
Plus att denna underbara onsdagseftermiddag spenderades i Sunne (Rottneros) för att kolla när kära kusin gick på balen. Ååh, jag började nästan böla vad fina dom var. Speciellt Mia, åh! Vilken liten gräddbakelse hon är min älskade vän :) Jag höll om henne, (absolut inte för sista gången) men för sista gången som studenter. Jag ville aldrig släppa taget, för alla dalar och toppar vi nått tillsammans, det är oslagbart vilken stålkvinna hon är. Allt vi gått igenom, vad kan jag säga - sisters, not by blood but by soul passar utmärkt!
Och sen alla därtill, ååh. Nej, det var med tårfyllda ögon jag sa hejdå och åkte därifrån! Hoppas dom har så himla kul ikväll nu. Om jag gråter på deras bal, VAD KOMMER JAG DÅ INTE GÖRA PÅ MIN EGEN?????
Jösses! Nu blir det för mycket för mig. Jag lyssnar på riverside och mår bra och känner lyckan stiga mig åt huvudet! :D
FÖR VI SKA STUDENTEN, FÖR VI SKA TA STUDENTEN, FÖR VI SKA TA STUDENTEEEEEN, FYFAN VAD VI ÄR BRA!
SKÅÅÅÅÅÅÅL :)
somliga ljus brinner aldrig ut
Över till den mycket roliga delen av studentveckan - ALLT FESTANDE! Igår kapitulerade jag och Elin från festande, natten på bryggan tog faktiskt kål, på både mig och Stefan, (wait for it... HAHA!) Dock tror jag Stefan tog det hela mycket hårt och skippar festen idag också, äsch då sicken vekling! Det där med att det är söndag, måndag eller onsdag har ingen som helst mening i våra öron, vi kör all in varje gång. Så därför måste jag knyta ihop säcken på det här blogginlägget och dra mig till Koppom, hämta Elsa och sen vidare in mot staden!
Men nu vet ni iallafall att jag lever och har inte avlidit på studentkuppen!
listen people
Hoffmaestro - young dad (:
