....
vad skriver man för rubrik på dagen då man för sista gången gör sitt på Solbergas Gymnasium? Jag har ingen aning. Idag (kl. 07.00 för att vara exakt på klockslaget) tar vi upp champagneflaskorna, korkar upp och skålar in vår stundande student. Är det inte underbart så säg? Jag vet redan med mig att jag kommer gråta floder, men vad gör det? Det är av både lycka och vemod, men mest lycka. Jag sitter mest och tittar på studentmössan och kan inte förstå hur mycket jag slitit dom här tre åren för att få springa ut med den på huvudet. Det är helt ofattbart! Dock är vi nu framme, this is it. Jag har gjort mitt, jag har lärt känna hur många underbara människor som helst. Kommer bli sjukt jobbigt att ta farväl av alla :( men, life goes on? Det är ganska skönt att inte veta vad som sker härnäst, möjligheter kallas det och även frihet.
Plus att denna underbara onsdagseftermiddag spenderades i Sunne (Rottneros) för att kolla när kära kusin gick på balen. Ååh, jag började nästan böla vad fina dom var. Speciellt Mia, åh! Vilken liten gräddbakelse hon är min älskade vän :) Jag höll om henne, (absolut inte för sista gången) men för sista gången som studenter. Jag ville aldrig släppa taget, för alla dalar och toppar vi nått tillsammans, det är oslagbart vilken stålkvinna hon är. Allt vi gått igenom, vad kan jag säga - sisters, not by blood but by soul passar utmärkt!
Och sen alla därtill, ååh. Nej, det var med tårfyllda ögon jag sa hejdå och åkte därifrån! Hoppas dom har så himla kul ikväll nu. Om jag gråter på deras bal, VAD KOMMER JAG DÅ INTE GÖRA PÅ MIN EGEN?????
Jösses! Nu blir det för mycket för mig. Jag lyssnar på riverside och mår bra och känner lyckan stiga mig åt huvudet! :D
FÖR VI SKA STUDENTEN, FÖR VI SKA TA STUDENTEN, FÖR VI SKA TA STUDENTEEEEEN, FYFAN VAD VI ÄR BRA!
SKÅÅÅÅÅÅÅL :)
Plus att denna underbara onsdagseftermiddag spenderades i Sunne (Rottneros) för att kolla när kära kusin gick på balen. Ååh, jag började nästan böla vad fina dom var. Speciellt Mia, åh! Vilken liten gräddbakelse hon är min älskade vän :) Jag höll om henne, (absolut inte för sista gången) men för sista gången som studenter. Jag ville aldrig släppa taget, för alla dalar och toppar vi nått tillsammans, det är oslagbart vilken stålkvinna hon är. Allt vi gått igenom, vad kan jag säga - sisters, not by blood but by soul passar utmärkt!
Och sen alla därtill, ååh. Nej, det var med tårfyllda ögon jag sa hejdå och åkte därifrån! Hoppas dom har så himla kul ikväll nu. Om jag gråter på deras bal, VAD KOMMER JAG DÅ INTE GÖRA PÅ MIN EGEN?????
Jösses! Nu blir det för mycket för mig. Jag lyssnar på riverside och mår bra och känner lyckan stiga mig åt huvudet! :D
FÖR VI SKA STUDENTEN, FÖR VI SKA TA STUDENTEN, FÖR VI SKA TA STUDENTEEEEEN, FYFAN VAD VI ÄR BRA!
SKÅÅÅÅÅÅÅL :)
Kommentarer
Trackback
