anki nilsson

Är det okej att få psykbryt en stund? Bara få falla för att åter igen ställa sig över problemen och faktiskt komma över dem. Just nu har jag ett av mina berömda psykbryt. Egentligen ser jag väldigt lugn ut när jag väl har dem, men innerst inne vet jag hur, ursäkta, jävlafuckingäckligt knapert om tid det är. Tro mig, jag vet, folk påminner en jämt. Studenten hit och dit, jobb, söka vidare, mest av allt projektarbete och tusen olika saker därtill. När jag egentligen ska gå på för fulla muggar då vill jag mest av allt bara lägga mig ner och dö och gräva ner mig. Dock vet jag att jag inte är direkt ensam om denna känsla, men VARFÖR tar jag på mig ännu mer då? när jag vet att jag knappt hinner med mitt eget och mina grejer. Jag lär mig ALDRIG prioritera. Åh, blir så förbannat trött på mig själv!

Inga fler psykbryt, tack!