anki nilsson

Jag var uppe med tuppen imorse och det minsann har satt sina spår i ögonen och kroppen, men iväg till Arvika och Saras genrep. Riktigt kul, och Inte Mod-låten kommer bli kul att spela, den är sådär härligt svängig. Efter genrepet mötte mamma upp mig och vi åkte ut till Susanne för att pröva/fixa balklänning. Så nu är även det klart! Känns som en lättnad för mig att slippa ha den ångesten hängandes över mina axlar.
Sedan styrdes kosan hemåt igen och väl hemma bestämde jag mig för en löptur, och jisus vad det kändes att jag inte var vid mina fulla sinnens rätt. Det märks så fort när man tränar om man skött sig med mat, sömn osv. Eftersom hostan bestämt sig för att hägra i min fina hals så gick det inte precis som en dans på rosor, men jag kämpade mig igenom dom där sega kilometrarna och efteråt är man ju stolt.

Väntar på att ipren tabletten ska verka och dricka mängder av vatten. Inte konstigt att jag har huvudvärk och mår allmänt äckeldåligt. Usch!

Mamma skvallrar dessutom om att pappa kan ha vinterkräksjukan, om jag smittas går jag under! bleeeh. detvillviintehaaaa.