anki nilsson

Min helvetesvecka stavas INGEN SÖMN. Jag är så trött så jag kan nog sätta mig ner och gråta här och nu. Varje dag är densamma. Jag somnar när klockan är 7 och vaknar 8 när mamma och pappa går upp och sen däckar jag bara för att jag är så obeskrivligt sliten. Jag är trött på det. Jävla hals, om jag finge strypa dig så hade jag gjort det. Men det vore ju synd för det betyder även att jag inte skulle leva. Alltsä är det bara att vänta ut det!

DOCK skall det understrykas att veckan inte bara varit jävlig, nej nej. Jag har varit till Torsby och umgåtts med Malin (übertrevligt och kul som vanligt), jag har styrt upp min träff med Annie. Vi diskuterade inte bara utan satte planer i verket. Vi har börjat leta lägenhet i Oslo. Nu känns det verkligt, vi ska flytta någon gång i slutet av september, början av oktober om det går som det ska. Det är ju helt galet? Det kommer nog bli så också, eftersom det var ett stort överflöd av lägenheter och jobb verkar det ju flyta över av. Jag kan inte längta mer. Det ska bli ett eldprov verkligen. En nystart på livet. En huvudstad, en mysig huvudstad. Jag, Anki Nilsson, ska förflytta mig ifrån min trygga hemort Söderås. Jag ska bli rumskompis, jag ska ha en rumskompis som stavas Annie Öjstrand. Det ska bli obeskrivligt kul, ett äventyr. Ett äventyr jag är så redo jag kan bli att ta.

Slutsats: jag ler inombords.