ibland funderar jag...
Ibland funderar jag varför jag går upp om morgonen. Jag funderar på vad det är som driver en människa så starkt att gå upp, klä på sig, äta frukost och gå till jobbet, vareviga dag. Dag ut och dag in. Vad skulle hända om man inte går upp? Gör det någon skillnad? Får vi ut något av att hålla på såhär till den dagen vi dör..? Det är något, något som man inte kan sätta fingret på. Varenda människa vill finna sin plats på det runda jordklotet. Alla vill göra skillnad, eller ja, dom flesta vill det iallafall. Men om man inte finner sin plats under hela sin livstid, är då det livet meningslöst? Det märks att jag har för mycket fritid. Det har slagit runt där uppe i dumburken.
Ikväll har jag sett på "Mississippi Brinner". En film som handlar om rasism. En film som rör mig ända in i själen, jag kom på mig själv att det var på grund av den jag skrev mitt projektarbete i 3:an. Det gör mig så ont att se den filmen. Det smärtar mig att veta att det faktiskt gått till så, mänskligheten gör mig besviken - gång på gång. Den handlar om ett samhälle i Mississippi som mördar och förföljer mörkhyade utan någon särskild anledning, sen får man följa två FBI-agenters arbete med att lösa mord på tre unga killar. Jag kommer på mig själv med att tänka, finns det något hopp för mänskligheten överhuvudtaget? Lite väl cyniskt kan tyckas. När man tänker efter så låter det inte så tokigt. Vi har svurit genom historien att vi aldrig ska upprepa samma massmord som Hitler utförde, ändå krigar vi ständigt, ändå hade vi i Sverige tvångssterilisering ända till inpå 70-talet. SJUTTIOTALET? Min mamma var i 20års åldern då, min generations föräldrar levde då. Vem var det som bestämde vilka som skulle få barn och inte? Man ville bara avla fram det finare folkets gener. Dom var de enda som dög. Jag blir som sagt besviken.
Vi vill göra skillnad, men man måste nog börja med sig själv.
I have a dream.
