anki nilsson

ja, det är lika lätt att falla och snava på mållinjen som det är att sikta högt och nå sina drömmar. Det är en balansgång som man måste lära sig att kontrollera. Inte för mycket, inte för lite, just det - lagom. Jag är inte rädd för att drömma, nej, snarare gör jag inget annat än drömmer mig långt bort. Bort från skola, bort från arvika, överhuvudtaget bort härifrån. Men det är svårt, för man kan aldrig radera sitt förflutna. Hur gärna man än vill starta från scratch, så är det svårt. För man är fängslad i det gamla.

Nej, man ska alltid våga drömma, ibland kanske det är allt man har? drömmarna. Jag håller hårt i dom, en dag ska jag våga totalt kasta mig ut. Utan något säkerhetsnät, bara kasta mig in i något främmande. För jag vill, ja jag vill. Därför har jag valt att kalla det här inlägget magisk balansgång. För det är det! längst in är det viljan, allt handlar om viljan. Och jag har den, eller?

jag har massor att ge, jag ifrågasätter bara styrkan att genomföra förändringarna.