anki nilsson

5 mars, torsdagen som varit segast någonsin. Massa lektioner och tråkigt tänkande och alla kurser kräver fett mycket djuphet, (djuphet, om det ens finns ett sånt ord). Man måste nästan söka sig själv mitt uppe i allt, nästan lite identifikation. Vilket gör mig förvirrad. Till slut satte jag mig i café surret på nordells och fika samtidigt som jag läste körkortsboken. Sen hämta pappsi upp mig och vi åkte och kolla på bilen. Den buuurna skönt med sportsystem, men nej. Höll inte riktigt måttet enligt mig.

Dagar som dessa kan man tacka dom underbara fantastiska vänner som bringar skratt i evigheter. Dom där dagarna när det kliar i hjärtat och man inte vet vart man ska ta vägen.