anki nilsson

Jag ska egentligen upp om en timme, men vaknade überpigg så nähä, så var det inte tänkt idag. Efter att ha legat och hört på Marcus Birro i typ en och halv timma inatt, så satte tankarna igång. Ämnet var drömmar. Första tanken som slog mig var, har alla människor drömmar? Självklart. Eller? alla drömmer om något storslaget, eller kanske något litet. Jag tror inte att drömmarna måste vara så stora för att ha en innebörd hos personen i fråga.

Också kom jag till den större frågan, vad drömmer jag om? Jag drömmer om Göteborg, ett bra jobb, bli bättre som människa och starkare. Jag vill göra mina motgångar till medgångar. Jag drömmer om att vara volontär utomlands för att hjälpa. Så varför vänta med alla drömmar, istället för att låta blomman slå ut helt och hållet. Jo, dagens ord. Våga. Det jag just insett är att det är vi själva som stjälper våra egna drömmar, genom att hejda oss mitt i steget. Citerat Marcus Birro "du själv är din egen största fiende."  om man tänker efter så är det rätt. I slutändan är det upp till oss själva, om vi ska fortsätta leva i rädsla eller ta tag i drömmarna vi drömt så länge. Vi ska hjälpa våra medmänniskor att våga och tro! Ingen dröm är värdelös.
Alla drömmar är möjliga!

fortsätt dröm och lev ut dem! 
mitt nästa steg för att komma närmare drömmen är vad jag länge väntat på. Ge blod och skriva upp mig i donation-registret. Det tröstar att det åtminstone hjälper någon :)