anki nilsson

som sagt, jag åkte till tillman i fredags efter matchen eftersom jag varit ganska mycket nere under ytan ett bra tag, så hon skulle få mig att må bättre, och om hon gjorde. Hon drog med mig ut på faktoriet och vi pratade spontant i tre-fyra timmar riktigt allvarligt om livet och döden och vi kom fram till svar, eller iallafall ett halvt svar. och skrattat så vi storknat och ja, vad mer kan jag tillägga, jag är så glad jag har människan i mitt liv. Hon är långt borta men ändå så nära i hjärta och sinne.

jag taggar ännu en vecka med skolgång nu, yes indeed. fotboll har vi imorgon med och knät säger nej men anki säger joooo! så vi kör..