anki nilsson

Jag sitter och spelar The Sounds om och om igen. Och som i en film spelas allt i sommaren 2006 upp! Känslan av hur jag verkligen levde, och tog en dag i taget. Trodde faktiskt aldrig jag skulle nå denna gräns, som jag alltid tycks pusha mig själv lite längre varje gång. Tänjer gränser, på ett negativt sätt. Allt inplanerat in i minsta detalj, varje minut är värdefull för att verkligen hinna med det jag ska eller snarare borde göra.

så släpper du den här bomben på mig, och det känns som jag ska gå under. Känslan är starkare än vanligtvis. Men visst, jag ska inte ifrågasätta det hela, jag ska kämpa mig uppåt. Jag vet att allt kräver uppoffring. Men när ska jag ta mig tid att bara stanna upp och känna att jag är jag? När ska den chansen finnas?

orden för idag
tiden är dyrbar.
så, tänk inte på gårdagens sorger, inte på framtiden som ännu inte nått hit. Tänk på nuet, gör det så underbart som möjligt, gör det värt att minnas.

the sounds - night after night.