goodbye to you
Jag känner för en redig urladdning av ord, känslor och allt därtill. Men jag tycks inte få ur mig det jag vill ha sagt. Och vad är det egentligen jag vill ha sagt ? om det ens är något. Varför känns det mycket lättare att hålla inne med saker? vad är jag rädd för? att någon ska krossa mig?
Jag ställer mig själv massa frågor, som jag inte kan besvara. Jag vågar inte hoppas, jag är livrädd för att bakslaget av förhoppningar ska suga musten ur mig. 'Cause I've been there, och jag vet vad det innebär. Det är just den känslan som förändrar mig till den passiva anki, som bejakar. Jag vill inte ge för mycket av mig själv, av någon konstig anledning.
kind of, pretending not to care, but I do care. Det är en fråga om ge & ta. Eller åtminstone trodde jag det!
nu ska inte jag avslöja mer i den här förjävla bloggen. Jag tror jag ska lägga ner den!
and man it felt so good to be alive
How were I to know these were the last words that I would ever say
Jag ställer mig själv massa frågor, som jag inte kan besvara. Jag vågar inte hoppas, jag är livrädd för att bakslaget av förhoppningar ska suga musten ur mig. 'Cause I've been there, och jag vet vad det innebär. Det är just den känslan som förändrar mig till den passiva anki, som bejakar. Jag vill inte ge för mycket av mig själv, av någon konstig anledning.
kind of, pretending not to care, but I do care. Det är en fråga om ge & ta. Eller åtminstone trodde jag det!
nu ska inte jag avslöja mer i den här förjävla bloggen. Jag tror jag ska lägga ner den!
and man it felt so good to be alive
How were I to know these were the last words that I would ever say
Kommentarer
Trackback
