rene rame natta
yeay. Den ägde rum igår, eller ja, nu är det ju faktiskt lördag egentligen. Men torsdag iallafall. Till en början var det verkligen hur äg som helst. Stack till Madde vid sju cirkus, börja partaja osv. Grymt skoj ! haha. Som det alltid är med er flixx! Efter ngn timma, så drog vi vidare till stora staden, Arvika. Världens allsång på vägen dit. Vad säger man? ASE. Men jag blev fett besviken på stadens rörelse. Inte alls mkt folk. Och dom som var ute, var ju i stort sett folk man helst inte vill beblanda sig med. Vart hade alla tagit vägen? vidare gick vi iaf. Hittade in till Malin och gänget. Men vi stannade inte särskilt länge, så drog till andra sidan stan. Viktor's bland annat, för där var koppomsbös, och beckman såklart. Upp till Rasmus pga denna jävla kylaaan. Fytti fan. Där blev vi sittnas vid en fake-eld. Helt betagna! men sen blev det allt HEM. Fyfan, har nog aldrig varit så skönt.
& idag inledde vi dagen med träningsmatch, som vi välförtjänat vann. Sen har jag endast slappat. Så grymt lycklig att det är lov. Ohja! Ska smutta på denna glädje ett bra tag nu.
Du tror inte jag märker det, men jag ser, jag ser det på dina ögon. För dom ser på mig med en viss besvikelse. Det är inte svårt att urskilja hur du en gång sett på mig. Det märks i ditt sätt att vara. Jag kanske gör det svårt för dig.
För exakt ett år sen, nästan på minuten, befann jag mig på en liten trång minibuss, påväg hem ifrån Sollefteå. 2-3 glada dagar som var över, för det året. Men då befann sig ingen äcklig ProViva fruktdryck ombord, annars hade vi nog slängt ut den av bara farten. Maximalt trötta, tunga ben, huvuden. Någon som deppar över sina skjutresultat, ngn som är nöjd över dt lilla man lyckats prestera, även om det inte syns för omvärlden, så är det stort inombords. Vad kan jag säga, jag saknar det. Det syns, om du verkligen tar dig tid och kollar in i mina ögon. Det syns! Jag ser det själv, jag ser inte samma glimt, inte samma glöd. Vart tog elden inombords vägen? Jag saknar känslan av lycka när man tar sig över ett hinder man aldrig trott var möjligt. Det är svårt att tro, men mjölksyran i benen efter en springbacke, ja, man kan faktiskt sakna det också. Men mest av allt, saknar jag Maria Tillman, Gunilla "Gunde" Persson, Anna Wikström, m.fl. Det finns så många personer som påverkat mig. Jag saknar till och med Babs rytande längs banan, " kom igen förfaaaan, anki ". Viljan att bevisa ngt fanns så långt inne. Den försvann den också, jag vill inte bevisa ngt längre. Det finns inget att bevisa. Jag har tappat en bit av mig själv på vägen.
" vi sa en gång att det skulle vara vi, " en för alla, alla för en. Visserligen förändras saker, jag finns inte i närheten med min kropp, men sinnet må alltid vara hos er.
Nu ska jag gå och hitta hoppet, glimten, ELDEN inombords.
I promise you
I'm always there
When your heart is filled with sorrow
and despair
I'll carry you
When you need a friend
You'll find my footprints in the sand
& idag inledde vi dagen med träningsmatch, som vi välförtjänat vann. Sen har jag endast slappat. Så grymt lycklig att det är lov. Ohja! Ska smutta på denna glädje ett bra tag nu.
Du tror inte jag märker det, men jag ser, jag ser det på dina ögon. För dom ser på mig med en viss besvikelse. Det är inte svårt att urskilja hur du en gång sett på mig. Det märks i ditt sätt att vara. Jag kanske gör det svårt för dig.
För exakt ett år sen, nästan på minuten, befann jag mig på en liten trång minibuss, påväg hem ifrån Sollefteå. 2-3 glada dagar som var över, för det året. Men då befann sig ingen äcklig ProViva fruktdryck ombord, annars hade vi nog slängt ut den av bara farten. Maximalt trötta, tunga ben, huvuden. Någon som deppar över sina skjutresultat, ngn som är nöjd över dt lilla man lyckats prestera, även om det inte syns för omvärlden, så är det stort inombords. Vad kan jag säga, jag saknar det. Det syns, om du verkligen tar dig tid och kollar in i mina ögon. Det syns! Jag ser det själv, jag ser inte samma glimt, inte samma glöd. Vart tog elden inombords vägen? Jag saknar känslan av lycka när man tar sig över ett hinder man aldrig trott var möjligt. Det är svårt att tro, men mjölksyran i benen efter en springbacke, ja, man kan faktiskt sakna det också. Men mest av allt, saknar jag Maria Tillman, Gunilla "Gunde" Persson, Anna Wikström, m.fl. Det finns så många personer som påverkat mig. Jag saknar till och med Babs rytande längs banan, " kom igen förfaaaan, anki ". Viljan att bevisa ngt fanns så långt inne. Den försvann den också, jag vill inte bevisa ngt längre. Det finns inget att bevisa. Jag har tappat en bit av mig själv på vägen.
" vi sa en gång att det skulle vara vi, " en för alla, alla för en. Visserligen förändras saker, jag finns inte i närheten med min kropp, men sinnet må alltid vara hos er.
Nu ska jag gå och hitta hoppet, glimten, ELDEN inombords.
I promise you
I'm always there
When your heart is filled with sorrow
and despair
I'll carry you
When you need a friend
You'll find my footprints in the sand
Kommentarer
Trackback
