anki nilsson

jag kan inte somna utan att skriva ner den här kvällen i några rader. Runt sju, åkte vi till Rigmor för att äta en sjuhejdrande middag med massa gottit till efterrätt. Som vanligt så föräter man sig så man står sig för flera dagar framöver. Träffa massa kända ansikten som jag inte sett på år & dag. Ni vet, såna där vanliga hälsningsfraser som " MEN GUUD, dig har jag inte sett sen du var ... SÅ liten, " och så håller dom upp sina händer på ett avstånd med ca 60-70cm emellan. Alltid lika trevligt ! Man får på ngt vis alltid reda på ngt nytt ifrån sin barndom. Otroligt många nya ansikten, men hur ska man kunna känna alla liksom. Det är ngt visst med hennes hus, jag får en trygg känsla inombords. Jag behöver inte bevisa ngt, jag bara är lixx. Jag kliver in i en egen bubbla, där finns bara nuet. Jag ägnar inte morgondagen en tanke. Jag älskar alla samtal, som alltid börjar med "- kmr du ihåg sommaren -70? Då när vi blablabla.."  och sen bara rullar det på med massa minnen. Så om man nu trodde att dessa gamla människor inte hade några hyss för sig, så har man extremt fel.

Jag befann mig hela kvällen hos Yvonne & Stig, mina whiskeydrickande vänner. Åh, hur ska jag förklara? Just den känslan. Den infann sig stadigt i bröstet. Stig som bestämt BARA kunde dricka en speciell whiskey sort, och var det inte den han drack, då kunde det lika gärna vara. Men, när han druckit några glas, ja, då spelade väl den saken ingen som helst roll. Yvonne, som blev lite rund om fötterna, berättade en o annan historia från sina ungdomsdar. Jag kan inte göra annat än bejaka o bara bli förälskad i ögonblicket som just sker. I ett rum fyllt av människor, tjattret i bakgrunden av alla människor från alla andra rum. Men just dom två, höll liv i hela alltet. Stig var helt bottenlös i all sin livshistoria. Han hade oerhört många historier, han fängslade mig hänsynslöst. Jag skulle kunna sitta och höra på han i en evighet. Jag ljuger absolut inte om jag säger att han varit med om allt, då menar jag allt. Massa människor som varit i min ålder, som hållit ihop i hur många år som helst. Det är inte omöjligt att hålla ihop. Det bosätter sig ett hopp långt in. Att så där, kmr vi sitta en dag. Och bara mata på om allt vi upplevt.

ÅÅÅH JAG FÅR EN SÅN FRIHETSKÄNSLA.
Inget kan fängsla mig, inte nu, inte imorgon, aldrig någonsin. '
Jag har ett helt liv att bestämma över själv. Så, är ni med? är ni redo att sätta spår, fellas?

jag ska se världen. btw, efter Danmark, då ska jag satsa på italien eller grekland.
Du sätter så många spår i mig. Bottenlösa grunder av upplevelser. JAG VILL!