rubrik.
dagens blogg är helt enkelt tillägnad Anton & Affe - Släpp mig fri.
Där uppe
Jag känner en ångest som har funnits här ett tag,
Jag väcker mig själv och frågar Anton vem är jag?
Jag kollar med hat på min spegelbild
och jag får ett svar som jag inte vill
Känner en ångest blandat med bakfylla och hat
Jag vaknar varje dag och tänker vem fan är jag
Tider har passerat men de är samma jag idag
och jag vaknar varje dag och frågar mig själv mår du bra
Tiden passerar snabbt men ingenting jag kan komma ikapp
Men tackar ändå livet för dom stunderna som jag haft
Jag tänker tillbaka men drömmar är få
blickar mot himlen och fyller mitt mål
Vägen tar slut men jag fortsätter att gå.
Är det anton med ett T eller anton med 2 ä?
Jag skiter väl i för jag hatar ändå båda.
Snälla du jag orkar inte med det här
Jag släpper mina vingar och flyger till min värld
Släpp mig fri låt mig flyga från det här,
låt mig ta mig iväg och slippa det här
Jag orkar inte längre jag vill ta mig härifrån,
Vill sväva som fågeln fri bland moln
Jag hör röster i mitt huvud som säger ordna allt.
Värmen kom men återgick sedan till att bli kall,
men när vinden kommer, kommer den förändra allt,
Tiden bara kommer men det blir väl ingen ändring
Jag ser mig själv i spegeln men då ser jag en främling
Nej men hej vem är du har vi träffats förut ?
Hörru du jag tror de, nej men shit va kul
Du ser ut som jag men bor i en spegel,
Ååh det är du själv din dumma jävla neger!
Jaså, varför pratar då vi med varann?
Jag som trodde att jag kände han,
då var man ensam igen i sitt patetiska lilla liv
Men jag vet en sak att jag kan bli fri
Jag kan sväva högt men sjunka lågt
till alla er ja säger förlåt
Jag stannar nu och tänker till
men ingenting blir som jag vill
Släpp mig fri låt mig flyga från det här
Låt mig ta mig iväg och slippa det här
Jag orkar inte längre jag vill ta mig härifrån,
vill sväva som fågeln fri bland moln
Jag var så glad. För att jag en gång skull fick känna på känslan att leva för mig själv. Eller åtminstone för några timmar. Du anar inte vilken sten som alltid släpps ifrån min själ när du går ut genom dörren och jag slipper se min vardag gå i stöpet. Åtminstone var det här en underbar dag, som nog inte kunde bli bättre. Jag antar att om du såg mig på planen, så såg du nog en anki med glöd i ögonen, så mkt att du kunde se flammorna bli högre. Det brann, ända in ifrån själen, ut till fötterna, ja, ända ut till händerna. Det gick som en stöt genom hela kroppen.
Du behöver aldrig tveka, jag ger allt. FÖR JAG SKA MED ! fotbollsglöden är det bästa som finns.
dessutom, ett så jävla stort plus så att det inte finns, EN HEL HELG PÅ ETT HOTELL M VÄRLDENS BÄSTA. Doh.
Man kan inte be om mer?! haha. Jag var/är lycklig.
Där uppe
Jag känner en ångest som har funnits här ett tag,
Jag väcker mig själv och frågar Anton vem är jag?
Jag kollar med hat på min spegelbild
och jag får ett svar som jag inte vill
Känner en ångest blandat med bakfylla och hat
Jag vaknar varje dag och tänker vem fan är jag
Tider har passerat men de är samma jag idag
och jag vaknar varje dag och frågar mig själv mår du bra
Tiden passerar snabbt men ingenting jag kan komma ikapp
Men tackar ändå livet för dom stunderna som jag haft
Jag tänker tillbaka men drömmar är få
blickar mot himlen och fyller mitt mål
Vägen tar slut men jag fortsätter att gå.
Är det anton med ett T eller anton med 2 ä?
Jag skiter väl i för jag hatar ändå båda.
Snälla du jag orkar inte med det här
Jag släpper mina vingar och flyger till min värld
Släpp mig fri låt mig flyga från det här,
låt mig ta mig iväg och slippa det här
Jag orkar inte längre jag vill ta mig härifrån,
Vill sväva som fågeln fri bland moln
Jag hör röster i mitt huvud som säger ordna allt.
Värmen kom men återgick sedan till att bli kall,
men när vinden kommer, kommer den förändra allt,
Tiden bara kommer men det blir väl ingen ändring
Jag ser mig själv i spegeln men då ser jag en främling
Nej men hej vem är du har vi träffats förut ?
Hörru du jag tror de, nej men shit va kul
Du ser ut som jag men bor i en spegel,
Ååh det är du själv din dumma jävla neger!
Jaså, varför pratar då vi med varann?
Jag som trodde att jag kände han,
då var man ensam igen i sitt patetiska lilla liv
Men jag vet en sak att jag kan bli fri
Jag kan sväva högt men sjunka lågt
till alla er ja säger förlåt
Jag stannar nu och tänker till
men ingenting blir som jag vill
Släpp mig fri låt mig flyga från det här
Låt mig ta mig iväg och slippa det här
Jag orkar inte längre jag vill ta mig härifrån,
vill sväva som fågeln fri bland moln
Jag var så glad. För att jag en gång skull fick känna på känslan att leva för mig själv. Eller åtminstone för några timmar. Du anar inte vilken sten som alltid släpps ifrån min själ när du går ut genom dörren och jag slipper se min vardag gå i stöpet. Åtminstone var det här en underbar dag, som nog inte kunde bli bättre. Jag antar att om du såg mig på planen, så såg du nog en anki med glöd i ögonen, så mkt att du kunde se flammorna bli högre. Det brann, ända in ifrån själen, ut till fötterna, ja, ända ut till händerna. Det gick som en stöt genom hela kroppen.
Du behöver aldrig tveka, jag ger allt. FÖR JAG SKA MED ! fotbollsglöden är det bästa som finns.
dessutom, ett så jävla stort plus så att det inte finns, EN HEL HELG PÅ ETT HOTELL M VÄRLDENS BÄSTA. Doh.
Man kan inte be om mer?! haha. Jag var/är lycklig.
Kommentarer
Trackback
