anki nilsson

Jao, då har vi upplevt ännu en nyår, men denna nyår var mkt speciell. Jag ska föralltid bära med mig denna kväll, som en kväll då vi släppte taget och lät oss bara vara. Vi släppte alla tänkbara spärrar! Fast, nämn den som kan stoppa mig & Emmelie när vi drar igång? - nej just det. Det finns nog ingen! Båda vi två, var så i taga så vi var berusade av glädje tror jag. Det var delvis spritens påverkan, men hela kroppen utstråla glädje. Det syns mycket väl när en människa mår bra & har kul. Hela själen ler utåt, och inget kan stoppa en. Varje nerv, varje synaps i kroppen är överlycklig, och hur ska man kunna dölja ngt sånt?

ah, då har vi lämnat ännu ett år bakom oss. Detta året var nog det mest intressanta året någonsin. Det har varit så speciellt. Givetvis finns det negativa precis som positiva. Men alla positiva saker slår allt i höjden. Jag har varit med om så mycket, saker som förändrat mig, saker som gjort mig starkare, saker som fått en att vilja gömma sig för allt i världen, men ändå ngnstans sett ljus i änden av tunneln. Jag har tagit beslut jag aldrig trodde jag skulle behöva fatta, men jag valde vägar och det blev bra till slut. Känslor man aldrig trodde man skulle uppleva, frihet & lyckan som fått en att vrida sig av glädje, och tjuta glädjeskrik. Det finns beslut och vägar man ångrar, människor man kommit närmare, folk man glidit ifrån. Men jag antar att det är livets gång. Det är som sagt aldrig bara en persons fel när det gäller vänskapsbanden. Jag visste att gymnasiet skulle vara ngt nytt innan, men att det skulle vara såhär kul, bra och allt där till, hade jag aldrig trott. Att jag träffade Emmelie & Sofia, var som att det var meningen. Precis i den tiden jag stod och vägde på att ge mig ut ngnstans, jag tog vägen som ledde mig bort ifrån koppom, till ngt så sjuhelvetes mkt bättre. 

För sportens del, så har det minst sagt tagit en helt ny vändning. Tack vare Josefine, blev det ett klubbyte och ett helt nytt liv. (för min del) fotbollen blev otroligt seriöst. Jag blev "upptäckt" och fick därmed en personlig målvaktstränare, som gjort mig till den målvakten jag är idag, så mkt säkrare. Nu finns det mkt mer vilja, trots alla skador. Jag är redo att ge mig ut på gräset 2008 och ta det med storm. Träningslägret till Danmark, oh. Där finns det otroligt mkt, finns nog inga ord. <3
Men, jag får inte glömma smärtan i beskeden ifrån torsby, inget skidskytte gymn. och alla tårar för det, allt som jag kände blev krossat, det var som att ta hjärtat och slänga det rakt ner i backen. Men som sagt, man tar sig upp igen, och man klarar av det. Man växer som person när man tar sig över hindret. Men därmed visste jag också att skidskytte för mig var slut, det innebar slutet för att träffa ' skidskytte-familjen '. Jag är otroligt glad att en viss person talade om för mig, vilka spår jag satt. Jag hoppas jag sätter spår i människor jag träffar.

Från och med 2008, så ska jag tro. Tro det jag hör & ser med egna ögon. Skärpa till mig så att jag slipper hamna i situationer då det känns som att jag måste välja bland mina bästa vänner.
Inga förväntningar! bara spontant och ha det kul. vi har ju visat att vi kan, så fortsätter denna väg vi valt, :) jag älskar det frisläppta livet utan ngt som håller en fast!  :D