måndag 18 februari
livet går snabbt och det rullar konstant på. Vare sig man vill följa med i den takten eller inte.
men dina ord satte sig direkt som en liten propp på hjärnan. Och jag tänkte ja, det är kanske tamejkatten lite rätt?
det känns som att tiden rinner ifrån en. Inget av det man vill hinns med. Åtminstone inte så mycket som man egentligen velat. Så kan någon svara på, vad som händer efter gymnasiet?
är det som robertsson säger, vi tar studenten, sen sitter man där på arbetsförmedlingen och sen med ett jobb, man och barn, sen är det döden som väntar? Nu var jag kanske väldigt melodramatisk. (har tillochmed lärt mig ett nytt ord dagen till ära). Visst, det finns saker däremellan som man ser framemot. Men egentligen, vad kommer ske? hmm. Kommer alla gå skilda vägar och man ser varann om sisådär 10år? självklart kmr alla gå olika vägar, men jag syftar mer på om vi vänder oss om och går och aldrig ser tillbaka på det som en gång varit. En tankenöt att kläcka. Men jag ska inte ägna det mer tid, för jag blir galen isf. O__o
men jag fick ett stycke inspiration av just dina ord. Jag vet inte vart mina ben bär mig, samtidigt, jag vill inte veta. Jag vill leva i en viss ovisshet. För först, ska vi ta itu med de här två återstående åren på Solberga. men jag måste få lov att säga, vart fasen har det här första året tagit vägen? det är snart slut, och vi står där med solen i ögonen åter igen och sanden mellan tårna. visst är det underbart. MEN TIDEN?!?! :O snälla sluta fly ifrån mig.
JAG HAR SÅ MYCKET FÖRSTÅND ATT FÖRLORA ÄN !
