anki nilsson

titeln är dedikerad till vad jag genomgår just nu. Faktiskt, så är jag nog inte ensam. Man sätter hela tiden upp mål som man längtar till, man längtar rent av så mycket att man kanske glömmer bort nuet? man glömmer bort att leva nu, det där man längtar till kanske man inte får ta del av pga många olika anledningar. Men nu antar vi att man kommer dit, så när man väl kommit dit, dagen är kommen så inser man att, visst, det var väl värt att vänta på, men vad har jag gjort fram tills nu? den dagen passerar minst lika fort som alla andra, och varför skulle den dagen vara mycket viktigare än alla andra? det kanske är den sista varje dag. Jag ska försöka sluta ta saker för givet. Vem har sagt att jag upplever 18års dagen! Det är en bit kvar, jag ska leva dom sista månaderna som liten pyttinutt.. i godan ro! Jag har tid till att oroa mig för ålderns höst någon annan gång. Men någonstans där långt bak i huvudet sitter den där gnagande känslan, man växer ifrån ditt och datt, både positivt och negativt. Det är dags att stå på egna ben, dom kommer ju garanterat vackla både en och två gånger.
men, "what doesn't kill you, only makes you stronger", eller?
allt går fort nog ändå, så slösa inte bort den värdefulla tiden man faktiskt en gång fått för att spendera på att göra skillnad.