anki nilsson

kände precis nu för en blogg till. Bara för att ta ut min ilska. Surkärringen går runt och påpekar allt som är så jävla negativt. Åååhj, va trött jag blir på det. Att alltid, så fort man varit iväg på ngt kul. Ngt som lyfter en över den trötta, tråkiga vardagen, ngt sånt där speciellt som tar en ifrån tankar på vardagligt grejsimåjs. Nånting som får en att tänka att, faan det kanske finns hopp för att man ska kunna må bra också :) så får man alltid ett mothugg när verkligheten slår som ett slag i magen. Eller rättare sagt, EN DEL AV VERKLIGHETEN. För en annan del av verkligheten, är där man tillåts skratta och vara glad. Så fort jag känner mig dt minsta bra, glad elr lycklig. Så är ni där bara för att ta ner mig på fucking jorden. Vrf inte vara låta mig vara uppe i det blå? åtminstone, för en stund. Ist för att med EN JÄVLA GÅNG, börja hacka.

Be careful with you wish, you might just get it all.


det kan mkt väl bli så. Tyvärr, ni två driver mig till vansinne.
jotack, ni behöver inte påpeka att jag inte är perfekt. I already know. So don't push it, it always has a limit.
And I just can't stand.