anki nilsson

Här sitter jag i sängen och har precis gjort klart historian och kollat igenom matten. Jag lovar och svär att det inte finns en själ uppe nu, haha! Jag känner mig ganska ensam, fast iofs. Jag har ju alltid musiken och datorn. Så jag tänkte försöka mig på en blogg.

Japp, söndag. eller rättare sagt, just nu är det måndag. Men iaf, söndag. Ganska så dryg dag, spelade fotboll och den vann vi med typ 10-1, det målet var ju naturligtvis Elsa Badh som pangade in på deras hörna. Men, vi vann iaf. Som om det nu spelar ngn roll?! Jag har tappat det. Glöden, känslan, viljan att överhuvudtaget försöka. Nästan så som jag trodde att det skulle bli vid den här tiden. Det sitter inombords, och jag har svårt för att överhuvudtaget komma underfund med det. Jag älskar allt som har med vintern att göra, soliga vinterdagar. Inte mkt som slår det inte! Men just nu, vill jag bara lägga mig ner, låta världen få snurra sitt varv och jag bara kan få inse att det visst finns mening. För jag kommer givetvis hitta tillbaka, frågan är bara när? Jag vill lägga mig ner i sommarvärmen, få drömma mig bort och slippa känna den här vågen av en känsla som jag inte ens kan sätta en finger på. Den är fullkomligt... öhm? finner inte ens ord till det. Så här ligger jag nu i sängen, eller rättare sagt upp pallad mot väggen och försöker komma på en utväg. Jag kanske försöker för mkt ? kanske ska let go for a moment och se vart det tar mig? Men december är här, och jag håller på att få noja över att alla ska på tävlingar och jag sitter kvar här. Det är som att rycka undan fotfästet, att fumla i totalt mörker. Och det är helt omöjligt att prata om det med någon, säg mig, VAD ÄR DET JAG BEHÖVER ? jo, ett ordentligt prat med någon. Jag tvivlar alldeles för mycket på min egen förmåga. Och när jag tvekar på mig själv, då tror jag att alla gör det också. /;

" när det är som mörkast, det är då det börjar ljusna " citerat Maria Tillman.
kan någon snälla, ta ljuset till mig ? åtminstone krydda min vardag lite. Jag vill känna tro!